Jag faller dit ibland...

...det gör jag. Ingen mening att hymla om det. Inte så väldigt ofta. Men numera har jag svårare att ha "godsaker" hemma. Och än mindre framme. För då är jag där. Senast i eftermiddags. Hade haft kalas hemma och då har jag inga svårigheter att låta bli fikat. Men efteråt... när ingen ser... då står jag där och stoppar i mig. Tills jag lyckats plocka undan och låtit maken ställa undan det. Jag kan inte ha det i ett skåp nära mig.

 

Jag tror att jag tänker att: "en kaka kan jag ta, det gör ju inget. En kaka är ingen kaka..." Men en kaka är aldrig en kaka för mig!

 

Nåja, det var dagens bikt. Det är vad som händer ibland!

 

Skönt att läsa att jag inte är ensam! Har nästan lättare att låta bli helt, annars åker lätt allting ner och det illa kvickt.

Jag trillar också dit emellanåt, men måste säga att jag haft min bästa sommar någonsin på den fronten. Jag bestämde att under semestern var glass och frukt ok att äta, och det gjorde att jag lät bli annat som är sämre (läs mjölmat). Jag tror att det är lättare att låta bli annat dåligt om man tillåter sig någon form av treat; något man verkligen gillar. Jag lider också av sockermonstret, så jag var rädd att glass och frukt skulle leda in mig på ett dåligt spår, men det funkade fantastiskt bra.

Nu är semestern slut och jag har tagit bort glassen igen, bortsett från vid festliga tillfällen på helgerna. Någon frukt om dagen har jag dock kvar; iallafall nu vid denna årstiden när det vimlar av god frukt.

Vilken härlig blogg!
Och så bra skrivet...jag kände igen mig direkt!
För mig är det allt eller inget som gäller - jag är urkass på att ta lite! För det mesta går det jättebra men ibland är det en mindre bra dag ;)
Kramen.