En sån där dag...

...när man bara är less på allt...

 

Idag kändes det som att "Nä, nu ger jag upp det här". Varför ska jag hela tiden göra allt jag kan för att äta hälsosamt och träna? Varför ska inte jag också "äta allt" och "njuta av livet"? Varför ska inte jag äta choklad, kakor och pizza och mackor? Jag ÄLSKAR ju att äta dom sakerna!! Jag vill äta en massa godsaker!! Jag har inte ork att alltid tänka på vad jag stoppar i mig och hitta tid för träning.

 

JAG HAR INTE TID! JAG ORKAR INTE! Jag vill titta på tv och äta glass och chokladpraliner...

 

 

Alla har vi väl såna dagar...

 

MEN, jag vet vad som händer om jag ger efter för dom här tankarna. Jag kommer att njuta ett par sekunder när jag känner smaken i munnen. Men sedan blir jag äcklad, skamsen och inser att det inte alls var särskilt gott. Och känner mig ännu mer nere...

 

Och så dom fysiska biverkningarna, jag blir uppsvälld i magen, bubblig, gasig, springa på toa (i bästa fall, om jag inte blir förstoppad i stället). Och sötsuget kommer vara jättestort och vara jättesvårt att stå emot.

 

Så är det värt det? NEJ! Verkligen inte!! Men det hindrar inte att tankarna kan komma över mig ibland i alla fall.

 

Vad är det som har utlöst de här tankarna då? Antagligen en kombination av att jag åt för mycket efterrätt i lördags och yoghurt till lunch igår i kombination med att jag har svårt att hinna med allt jag vill.

 

Jag vill träna, men har svårt att få ihop det med resten av familjen. Det är ju fortfarande så att mat ska lagas, hus ska städas, tvätten tvättas, barnen ska få sitt. Nu påstår jag inte att det allt står och faller med mig, absolut inte! Men vardagen är ju som den är. Det finns aldrig tillräckligt med tid för allt man vill göra. Och det ger mig också dåligt samvete när jag sätter mig själv före barnen...

 

Det som hjälper mig hålla min kost är just det att jag inte gör några avsteg. Jag äter LCHF. Hela tiden. De små avsteg jag gör, gör jag med "tillåten" mat. Jag känner min kropp ganska bra vid det här laget och känner mina gränser.  

 

Så vad gör jag då en sån här gång? Jag försöker att inte gräva ner mig utan i stället äta bra mat som får mig på banan igen. Riktig mat. Som gör mig mätt. Utan socker. Utan snabb kolhydrater. Så sötsuget försvinner.

 

(Och funkar inte det, kommer jag att äta mörk choklad med jordnötssmör...)

 

Hur gör ni såna här gånger?

Ja du, jag svullar på det jag har hemma, nuförtiden bär, frukt och i värsta fall mackor... Sen läser jag min kompis blogg och blir peppad på nytt! ;)

Hm, jag kanske borde skriva lite mer i min blogg. Då kanske du kan bli lite glad ibland av att läsa den också. :D

Underbar bild förresten. Tror jag stjäl den! :)

Jag känner igen mig till 100%! Precis så här blir det för vissa dagar! Men det är kanske det bästa, att skriva av sig här i internetvärlden? Och den här maten hjälper ju oss att hålla oss på ytan utan att dyka ner i detta hemska socker/kollisar-träsket...
Tack att delar med dig av dina innersta tankar!
Kram på dig!