Två månader sen jag bloggade igen. Jag känner ofta att jag vill blogga, att det där ska jag skriva om. Ikväll när barnen lagt sig, då ska jag göra det. Men när kvällen kommer så vill jag inte. Då vill jag göra nåt annat, ta det lugnt, chilla, titta på tv. Liksom bara vara, utan några krav. Ja, förutom alla de krav som finns som att tvätta och städa, och andra saker som man både behöver och vill göra, som att träna och träffa vänner. Det har hänt och händer så mycket i mitt liv, så det här med bloggen har verkligen hamnat på sidan om. Och så länge jag inte riktigt känner för att blogga är det nog lika bra att låta bli, annars blir det ändå inte bra.

 

Jag har tänkt på en sak. När jag var med i Expressens LCHF-bilaga så nämnde jag att bloggen betytt så mycket för mig själv i både min viktminskning och livet i stort och framförallt för kosten. Så egentligen borde jag nog börja med det här igen för att få den där extra skjutsen jag behöver. 

 

Jag kan ju berätta för er att ända sen jag flyttade (separerade) för tre månader sen så har jag gått upp fem kilo, och det är kilon som sitter benhårt och som jag hatar... Men så har det varit en hel del negativ stress också och lite sömn. Så jag tror att det har en hel del med det att göra. Jag har tidigare varit noga med inte bara kost utan med hälsa över huvud taget och det där har jag helt lagt undan och det får jag sota för nu. Man får verkligen inte glömma helheten och bara rikta in sig på kosten.

 

Nu när jag sitter och skriver känner jag ändå vad det är skönt att skriva om detta, så kanske det är dags att ta upp bloggen igen. Jag får se lite hur det känns framöver. Jag blir så glad över att jag ser att ni fortfarande tittar in och att det fortfarande finns dom som är intresserad av mig. Puss på er!! ♥

 

Den här bilden är väldigt tydlig på hur det är i livet, tycker ni inte? Man har en vision, en tanke, man ser målet och tycker det kommer gå så lätt. Men utefter vägen händer saker som gör att det inte alls blir lika lätt. Men till slut når vi våra mål ända. Lite visare, klokare och mer ödmjuk för livets tvärkast. Var befinner jag mig? På väg upp ur en av de djupaste dalarna jag någonsin varit i.

 

 

 

 

Jag slutade blogga alldeles tvärt i november och jag har många gånger tänkt att jag ska skriva ett inlägg, men jag har bara inte orkat. Inte ens ett inlägg för att säga att jag slutade blogga mäktade jag med att skriva. Jag ser nu på statistiken att bloggen fortfarande har en massa läsare varendag dag. Jag vet inte hur ni hittar hit, är det recept ni hittar här eller? Oavsett är det helt fantastiskt att se att bloggen ändå fortfarande är levande. Och nu kommer jag att börja blogga igen!

 

Jag har läst lite inlägg som jag skrivit, och jag slås av den lite deppiga känslan. Det är som att det blev mer och mer av den varan. Och när jag slutade blogga berodde det på att jag började gå igenom den allra jobbigaste perioden hittills i mitt liv. Jag har genomgått en separation och flyttat. Jag börjar landa i min lägenhet och hoppas hitta tillbaka till den livsglädje jag egentligen känner!

 

Jag har också börjat känna en längtan efter att blogga igen, så jag gör ett försök. Jag fick till mitt internet i lägenheten igår. Det blir som vanligt, lite blandat, med vardag och mat om vartannat. Jag äter fortfarande LCHF, ibland mer strikt och ibland mindre strikt... ;-) Som vanligt alltså! Jag är ju en sockerberoende känsloätare, så vissa perioder är inte bra matmässigt, och mitt i en flytt hamnar fokuset på annat än bra mat. 

 

Berätta gärna om det är något speciellt ni vill läsa om! Mina trogna läsare kan ju berätta vad ni vill läsa mer om, eller mindre om. Och ni nya kan ju skriva vad ni skulle vilja läsa om. Hoppas ni följer med mig i min resa in i ett nytt kapitel av mitt liv! ♥

 

Här kommer en instagrambild över en del av den lägenhet jag flyttat in i. Jag gillar svart och vitt och tog fasta på det när väggar och kök gick i dom färgerna redan! :-)

 

Ni vet såna där dagar när allt är grått, och man bara känner att man vill ligga i soffan, titta på serier och äta chokladpraliner? Så är det nu... Ja, grått ute är det ju faktiskt, men det känns grått inombords också... Jag känner mig pressad av några saker som jag har väldigt svårt att hitta ork eller lust till att göra. Och jag har ångest, men jag hoppas kunna reda ut det. 

 

Idag var jag så sjukt sugen. På nåt gott. Ja, alltså sött då... Efter att jag gjort några ärenden på stan på lunchen, styrde jag först mina steg mot Pressbyrån. Tänkte att jag kunde köpa nån smoothie och choklad. Sen kom jag på att det är nog billigare på ICA så jag gick dit i stället. Och då kunde jag göra några bättre val för mig själv.

 

Jag kom ut med en burk jordnötssmör, en flaska bubbelvatten, en påse salta cashewnötter och en 90% chokladkaka. Påsen med nötter gick åt, liksom vattnet. 20 gram av chokladen fick jag också i mig. Men sen var det bra.

 

Jag lyckades rädda situationen! Den gången i alla fall, för det kommer att komma fler...

 

Jag funderar mycket på min kost och hur strikt jag ska vara. Som ni märkt tillåter jag rotfrukter, någon frukt ibland och lite bröd. Men den sista tiden har det känts som att jag börjat spåra ur lite. Jag har inte velat fokusera på viktminskning på ett tag då jag inte känner mig motiverad till det. Men samtidigt är jag inte riktigt bekväm med mig nu.

 

Sen jag började äta mer kolhydrater har jag gått upp 1-2 kg. Och även om det låter lite, så märker jag av dom. Nu är det inte egentligen kilona som är det viktiga, men jag vill bli av med det extra pluffsiga som jag känner av runt mage och höfter. Så nu ska jag börja jag tänka lite mer på vad det är jag stoppar i mig.

 

Jag tjuvstartade igår, men vägde och mätte mig i morse för att se om det blir någon skillnad. Min tanke är att fortsätta äta ungefär som jag gör, men vänta med rotfrukter och eventuell frukt till helgen. Kanske försöka dra ner lite på mejerier. Och sluta småäta! Jag kommer inte att räkna kolhydrater, mer än ibland, för min egen skull för att se hur jag ligger till.

 

Nu verkar det som att jag har dragit på mig en förkylning, för jag vaknade med halsont i morse. Så tyvärr får träningen stå tillbaka lite nu, så då blir det extra viktigt med kosten känner jag.

 

Hur är det med er? Jag är nyfiken, hur strikta är ni? Räknar ni kolhydrater? Räknar ni kalorier? Äter ni mejerier? Äter ni rotfrukter? Ni är många som läser min blogg och det skulle vara roligt att höra lite mer från er om hur ni gör? 

 

 

 

Jag har läst några sidor och det är väldigt intressant, men också väldigt skrämmande. Jag får reda på saker som jag inte haft någon aning om. Eller anat lite om sen jag kom i kontakt med LCHF och började läsa på lite, men den här förklarar mycket. Något som är klart är att jag har problem. Hur stort återstår att se... 

 

Jag kommer nog att skriva mer om den här boken senare. Men nu ville jag först och främst berätta att jag läser den. Sen måste jag fundera på hur mycket om mig själv jag kommer att berätta här på bloggen. Bloggen är öppen för vem som helst och det är ganska många som läser den. Jag vet inte hur många av er som känner mig. Och hur utlämnande vill jag då vara?

 

Jag ser en massa samband nu, händelser och vanor som lett fram till den jag är idag och de problem jag har. Och ser kopplingar till en massa andra beteenden jag har. Det snurrar väldigt många tankar omkring i min hjärna nu, och jag får be om ursäkt om bloggen blir nerprioriterad.

 

En sak är säker: SOCKER ÄR ETT GIFT!

 

Jag tycker att jag har en ganska stor blandning av recept på den här bloggen. Jag tycker att det finns något att hitta för alla. Det finns både "vanlig" LCHF, strikt, mejerifritt, paleo, fruktrecept, liberala recept. Jag tycker att LCHF passar alla, i någon form. Men samma variant passar inte alla. Det jag tycker är bäst och som gör att jag fortsätter med det är att det i första hand förespråkar naturlig mat, bra råvaror, att man ska undvika gluten och framför allt socker som inte är bra för någon av oss. 

 

Ibland tänker jag att jag ska sluta använda ordet, eller termen eller begreppet, LCHF. Ibland känns det som ett skällsord. Från de som tror att man fullkomligt vräker i sig fett och att man kommer dö i hjärtinfarkt. Eller de som är så strikta och inte tål att någon kan äta frukt och rotsaker och fortfarande kalla det LCHF. Det gör mig mer och mer obenägen att använda LCHF om min kost. Inte för vad min kost innehåller utan för de reaktioner det väcker. Jag gillar inte de påhopp som görs till höger och vänster.

 

Min åsikt är att LCHF passar alla! Oavsett om du är helt frisk, om du tränar mycket eller är stillasittande. Om du är sjuk. Om du har någon form av diabetes. Om du är vuxen eller barn. Om du är normalviktig, underviktig eller överviktig. Det gäller bara att du hittar den nivå som passar dig, hur strikt du vill vara! Vad är du ute efter? Vill du gå ner i vikt? Ät strikt. Tränar du mycket? Då kan du äta liberalare.

 

Det här är vad jag brukar säga till de som vill äta en bra kost:

• Undvik socker, bröd och pasta i första hand
• Undvik lightprodukter som innehåller tillsatser (läs innehållsförteckningen)
• Använd fullfeta produkter (blanda ut den med vatten om du tycker det blir för mycket fett)
• Använd bra, rena råvaror (så långt det är möjligt och ekonomin tillåter)
• Ät grönsaker! De är nyttiga, och innehåller bra kolhydrater, vitaminer och mineraler
• Ät frukt så länge du känner att du mår bra av det och att du får de resultat du vill ha

Först vill jag säga TACK till er alla som stöttar mig i stort som smått. Som läser och bryr sig. som kommenterar och kommer med råd. Alla kommentarer stöttar mig i min vidare kamp mot sockret. Jag är snart redo att ta tag i det igen.

 

Igår fick jag en trevlig överraskning! Jag hade tidigare på dagen beklagat mig för min man att jag inte hade pengar till att köpa några av HM:s snygga träningskläder! Men senare på kvällen hittade jag ett paket som var till mig. En riktig överraskning! I paketet låg ett par träningsbyxor, ett träningslinne och en sport-BH. Väldigt snällt! Sport-bh:n ska jag lämna tillbaka då den inte satt så bra, det får bli nåt annat för det. Men titta här! Visst var det snällt!! :-)

 

 

Min kropp är inte i balans just nu. Jag känner mig (ÄR) plufsig, tjock, samlar vatten, trött, stressad, hungrig jämt, sötsugen osv... Så förbannat tröttsamt!! Så här har det varit nu någon vecka. Och jag kommer liksom inte ur det. Jag hoppades att det skulle bli bättre när jag kunde börja träna igen, men trots det känns det fortfarande inte bra. Det här har också lett till sämre matvanor, och just nu hittar jag inte styrkan att bryta mönstret. Så rent fysiskt känns det sådär just nu... men själsligt känns det bättre. Det är saker i mitt liv som känns bättre nu som tidigare fått mig att må väldigt dåligt, fast kroppen känts bra. Det i sig är jätteskönt!! 

 

Jag hoppas och tror att det går lättare när den här fysiska tröttheten går över. Tack för att ni stöttar mig!! 

 

Lider ni av PMS? Jag inser mer och mer för varje månad nu att jag gör det. Och att den här helgen är värst. (förväntad mens på tisdag) Både på humör, hunger och sug. Jag tror att min make håller med. Det är konstigt tycker jag, jag är 35 år och först nu som jag börjar se mönstren. Men tidigare har jag nog varit neddragen i det där suget och dåliga humöret så mycket, så jag inte har märkt det. Medans nu när jag inte är samma slav under sockret längre, så går det att se de där svängarna. Mycket intressant! Jag ska fortsätta tänka på det här!

 

Min man frågade i helgen hur det var. Berodde humörsvängningnarna på detta? Men jag vägrade medge det. Det känns liksom som om jag medger det tar det bort hans skuld i frågan. Och det går ju inte!! ;-) Men hädanefter tror jag han kommer ha bättre koll på den här helgen. Jag har sagt att det enda som gäller är blommor, choklad och överraskningar om han vill ha mig på bra humrö. Jag får återkomma om en månad och berätta om han lärt sig nåt! :-)

 

Jag har ätit bra mat, blandat med lite mindre bra "mat". Här kommer några instagram-bilder från mathelgen som varit! (av varierande kvalitet)

 

Jag har fått lite frågor om hur det går för mig med paleo och att jag lagt till frukt till kosten, så det är väl dags att skriva lite om det!

 

Det har gått ganska bra, under den en och halv vecka jag testat. Jag har inte hållit mig helt till paleo utan det har smygit sig in lite mejeriprodukter ändå. Smör har jag ätit och även bregott ibland. Och så har det blivit lite ost och en rättikagratäng med både grädde och creme fraiche en gång... Så det har inte varit någon strikt paleo.

 

Just frukten var jag lite rädd för skulle skapa sötsug. Men det har det inte gjort! Jag har inte märkt någon skillnad alls på själva sötsuget med frukten och utan. Men har heller inte ätit några mängder. Första dagen åt jag frukt tillsammans med varje måltid, det var så gott! Men sen har jag varit lite mer restriktiv. Hade väl först och främst tänkt äta det i samband med träning, och tillsammans med mat.

 

Anledningen till att jag började med detta (förutom att jag var sugen på frukt) var att jag var lite less på allt. Jag tänkte att frukten skulle få mig att känna mig mer "normal", fast att utesluta mejerier är ju heller inte så lätt. Hemma går det relativt enkelt, men är svårare när man äter ute och oplanerat.

 

Dessutom kände jag mig less på att försöka gå ner i vikt, och tänkte mig detta som ett sätt att hålla min vikt och orka träna mer. Jag ställde till och med undan vågen. Några dagar... Så som ni förstår har jag haft koll på vikten. Främsta anledningen till att jag fortsatt väga mig är faktiskt att jag blev jätterädd för att gå upp i vikt. Min mage har blivit mer svullen och har ökat några centimeter. Vilket gjort att jag känt/känner mig tjock och därför måste kolla vikten. Men den står i alla fall still.

 

Så det negativa är att magen ökat, jag har blivit mer bullrig och gasig i magen. Men kan inte säga att det beror på frukt och rotfrukter heller, eftersom jag samtidigt ätit lite annat...

 

Men jag kommer ändå fortsätta med frukt i kosten. Och antagligen plocka in lite mejerier. Det spelar ingen roll vilka bokstäver jag sätter på kosten. Jag kommer fortsätta med lågkolhydratkost, och om den kallas för LCHF eller PALEO är av underordnad betydelse. Jag letar efter det sätt att äta som passar mig!!

 

Och uppdateringar av det lär ni få läsa om fortsättningsvis också!! :-)

...det gör jag. Ingen mening att hymla om det. Inte så väldigt ofta. Men numera har jag svårare att ha "godsaker" hemma. Och än mindre framme. För då är jag där. Senast i eftermiddags. Hade haft kalas hemma och då har jag inga svårigheter att låta bli fikat. Men efteråt... när ingen ser... då står jag där och stoppar i mig. Tills jag lyckats plocka undan och låtit maken ställa undan det. Jag kan inte ha det i ett skåp nära mig.

 

Jag tror att jag tänker att: "en kaka kan jag ta, det gör ju inget. En kaka är ingen kaka..." Men en kaka är aldrig en kaka för mig!

 

Nåja, det var dagens bikt. Det är vad som händer ibland!

 

 

Den här rosen är till er! Till er som troget följer mig, och peppar mig, i mina uppgångar och nedgångar. Jag tackar er alla!! ♥

Nu kommer jag nog ta lite sommarbloggpaus. Just nu är hela familjen ledig samtidigt och jag hoppas på lite skön ledighet med sol och bad. Instagram kommer kanske uppdateras, men bloggen ska jag fösöka låta bli några dagar. Får se hur det går... :-)

 

Åååhh.... just nu är det jobbigt... Mitt sug har kommit tillbaka och jag vet inte var jag ska ta vägen...

 

Fast jag var strikt hela helgen också, så släppte jag lite och tillät mig äta lite mejerier, och lite socker i sillen och den köpta majonnäsen. Och jag antar att det är det jag får sota för nu...

 

Har precis satt i mig en ruta 86%-ig choklad. Och fantiserar om att baka och äta grädde och yoghurt och bär och nötsmör.

 

Jo, just ja, jag åkte dit på nötsmör och två jordgubbar i går. Det var heller inte bra.

 

Min väldigt strikta period verkar över... Och på det så har vikten ökat i stället för att minska den här veckan. Jag gick ner under veckan och nådde faktiskt ett nytt tiotal på midsommaraftonen och var så glad för det. Och plusset nu gör ju sitt till för att jag ska börja tröstaäta... 

 

Jag brukar alltid öka i vikt när jag tränar. Har blivit tre jogginingturer nu, som säkert också satt sina spår. Varför är det alltid så? Det vore ju bättre att man gick ner när man tränade så att man blev motiverad att fortsätta! :-)

Ibland faller jag ner i svarta hål. Som suger ner mig med stor kraft och gör mig utmattad. De kommer lite då och då, och utlöses ofta av ungefär samma orsaker. Orsaker som jag inte finner någon lösning till. Hur mycket jag än letar. Och den här gången var det en extra twist på det hela som gjorde det ännu tyngre. Jag känner mig tom. Jag kämpar med att kravla mig tillbaka upp till ytan. Till ytan där jag brukar vara. Till ytan där jag orkar le och vara snäll och trevlig.

 

Jag har sovit alldeles för lite de sista dagarna och känner mig väldigt trött. Jag har blivit väckt och inte kunnat somna om. Jag gör det nödvändigaste hemma men inte mer. Vet inte om det är bra eller dåligt att vara ledig. Barnen gör det omöjligt att deppa ihop totalt i alla fall.

 

Vid dessa tillfällen brukar jag äta. Tröstäta. Känsloätare och sockermissbrukare som jag är. Men inte denna gång. Jag känner ingen kontroll över något just nu. Men vad jag stoppar in i munnen är det bara jag som kan kontrollera. Det finns ingen som stoppar ner något i halsen på mig utom jag själv. Så just nu är jag stenhård. Stenhård mot mig själv. Jag ska inte låta olyckan störa mig. Inte den här gången...

Först och främst vill jag tacka för era kommentarer på förra inlägget! Det låter ju egentligen knäppt, att det är skönt att andra är likadan. För det önskar jag ju ingen! :-) Men det underlättar liksom på något sätt. Därför är det skönt att släppa på locket ibland och pysa ut.

 

Idag har jag då skärpt till mig. Jag känner för en nystart med LCHF. Inte helt mejerifritt, utan ganska basic LCHF, utan en massa grädde, creme fraiche och yoghurt. Det är några av sakerna som triggar mig, och jag klarar mig ju faktiskt bra utan!

 

På Instagram skapade jag taggen #nystartmedlchf, för att kunna sprida inspiration och själv bli motiverad av andra. Jättekul att så många ville följa med. Jag hoppas taggen används och att man kan se våra framsteg där!

 

Igår var nog sämsta dagen hittills. Men jag hade nog föresatt mig att äta så mycket skit som möjligt, innan det var för sent liksom. Bröd, tårta, choklad, godis, mackor... ja, inte speciellt bra mat... Och definitivt inget för mig!! (nybakat färskt tunnbröd bakat i bagarstuga är inte lätt att motstå...)

 

Kom att tänka på det där jag skrev om att jag blir så trött när jag äter dåligt... Igår somnade jag helt enkelt i stolen där jag satt efter middagen... det var lääänge sen jag gjorde det. Dags att göra något alltså!

 

Så nu är det LCHF för hela slanten som gäller, så länge jag kan. Har en student att gå på på torsdag, men jag får göra det bästa jag kan av den dagen. Som det är nu så måste sockret bort i alla fall!

 

 

...gällande det mesta! Jag svänger väldigt hit och dit när det gäller kost och träning just nu. Som jag skrev för en vecka sen gick det väldigt bra då. Det gick bra på söndagen efter festen också. Men sen, redan på måndagen började det gå utför. Och så har det fortsatt.

 

Jag vet vad jag ska göra för att det ska fungera, men ibland orkar jag bara inte med det. Men den senaste tidens svängingar, både bra och dåliga, och med de tester jag gjort med mejerifritt har gett något gott också. Jag lär mig mer och mer om min kropp och vad den mår bra av!

 

Jag har insett att jag är piggare när jag äter "rätt" och tröttare när jag "fuskar". Jag har aldrig riktigt märkt den här piggheten som många som äter LCHF har märkt. Men jag har nu märkt av att jag blir otroligt trött när jag "fuskar" och äter sämre mat. Att det skulle ta så lång tid för mig att fatta det! :-)

 

Och jag har också märkt att jag mår bäst av att äta mejerifritt. Vet inte hur det är med smör. Men grädde, yoghurt och sånt får mig såå sugen och gör att jag överäter. Det är inte så svårt att äta mejerifritt, jag har lärt mig under mina tester. Men det är liksom en sorg att jag behöver överge dom livsmedlen också. Jag har slutat med så mycket och att jag behöver sluta med dom också gör mig faktiskt lite ledsen. Har någon av er känt så någon gång?

 

Och sen är det det här med matmissbruk, sockerberoende, känsloätare, belöningsätare. Jag har/är allt. Det är jättejobbigt!! Den mejerifria maten håller mig i rätt riktning. Men så fort jag tycker det går bra, blir det som om jag ska "belöna" mig själv genom att äta lite gott. Det är ju ändå LCHF, och det är ju okej... Men för mig är det nog inte okej. Inte om jag vill fortsätta äta bra och må bra i alla fall... Är det någon form av självmisshandel? Kan jag inte tillåta mig själv att må bra? Att nå mina mål? 

 

Jag kan inte vara ensam om dom här känslorna. Dela gärna med er om ni orkar. KRAM ♥

De sista dagarna har jag haft väldigt mycket att göra. I lördags var det dags för årets vårkonsert, så jag har sjungit en hel del de sista dagarna. Och igår var jag hemma och städade. I lördags var det också knytkalas. Jag fick ihop en mycket bra tallrik faktiskt, ur LCHF-synpunkt. Men sen fanns det lite andra godsaker också. Hembakt bröd, crostini och hembakt morotskaka. Och jag stod inte emot utan jag smakade några flera bitar, och det var SÅÅ gott! Och det var väl inte så farligt i sig. Tänkte rätta till det igår med att äta strikt och mejerifritt. Men det slutade med 60 gram choklad i ett nafs... Så idag när jag vägde mig var det 3 kg upp och 3 cm upp runt magen... *SUCKAR*

 

Återigen, inte så farligt det heller, det är säkert en del vätska, jag har dessutom ägglossning. MEN, jag åker ju utomlands imorgon! Jag provade mina bikinisar förra veckan och konstaterade att jag kände mig rätt nöjd för tillfället. Skitbra! Så jag släppte lite på tyglarna. Jag har visst väldigt svårt för det. Jag är lite så där "allt eller inget" gällande det mesta. Det gick sådär det där med att hitta balansen... Sockermonstret finns inte bara i sockret utan även i en massa annat när det gäller mig!

 

Nåja, jag ska i alla fall NJUTA nu när jag ska till Spanien. Vardagens bekymmer tar jag när jag kommer tillbaka! :-)

 

Usch, det här har varit en jobbig dag. Igen. Jag känner mig rätt slut mentalt. Men nu har jag bestämt mig. När den här kartan p-piller tar slut struntar jag i det. Så får jag se om jag känner mig bättre eller om det är annat som ligger bakom. Men är det dom så är det ju en lätt utväg att ta till. Är det inte det blir det jobbigare, men det vill jag inte tänka på nu. En sak i taget. 

 

Jag har precis ätit upp den Low Carb-choklad jag hade hemma, och nu äter jag Alvesta glass, Himmelsk Röra, sötad med Stevia. Idag tillåter jag mig det. Imorgon är en ny dag!!

 

♥Kram till alla fina människor där ute♥

 

Solen skiner, det är ett superhärligt väder. Men jag njuter inte. Varför känns livet så tufft ibland? Idag vill jag bara dra ner rullgardinerna och dra täcket över huvudet. Men det går inte. Som vuxen människa med hus och familj är det inte tillåtet. Nej, the show must go on. Även om jag gråter inombords.

Svenska Dagbladet skriver om att LCHF har blivit mindre militant och att numera ryms även lax, avokado och olivolja likväl som grädde, bacon och smör. Jag har ätit LCHF i tre år och hade helt missat att jag bara åt grädde, bacon och smör... Så, enligt mig har det aldrig varit militant. Det är bara de kolhydratsmumsande människorna som tyckt det, de ville väl inte höra att det inte var hälsosamt. (personlig åsikt)

 

Däremot har jag varit både arg och ledsen många gånger. När jag tänker på vad mycket jag lidit på grund av helt felaktiga kostråd. Jag har varit överviktig hela livet och försökt banta så många gånger. Ända sedan jag var liten. Men förstod inte förrän jag var 32 år varför det inte funkade för mig. Gör det mig till militant och medlem i en sekt? Skulle inte tro det...

 

Jag har så många gånger "börjat mitt nya liv". Kommer ihåg en gång när jag var ungefär 11 år och återigen skulle börja mitt nya hälsosamma liv och gjorde i ordning en macka med mjukt tunnbröd, margarinet Lätta, grönsaker, rivna morötter och ett glas juice. Sådär skulle jag fortsätta äta, det både såg gått ut och smakade gott. Men blev jag mätt? Inte alls, och åkte raskt tillbaka i de gamla vanorna. Massa snabba kolhydrater, skitmargarin, och inget nyttigt fett eller protein. Hur kunde det inte göra mig smal, det följde ju kostråden?

 

Förstår ni? Jag har alltså bantat nästan hela mitt liv. Jag har tyckt att jag varit tjock sen jag var barn. Jag har lyckats gå ner i vikt förut, men alltid räknat, vägt, räknat, vägt allt jag ätit. Varit hungrig och sur. Med LCHF hittade jag vägen ut. Jag kunde äta mig mätt. Inte räkna, inte väga, men ändå gå ner i vikt. Det har inte gått fort, för jag har alltid ätit lite mer kolhydrater än jag "borde" för en snabbare viktminskning. Jag har inte riktigt trivts med det, trots att kroppen mått bra. Jag kämpar vidare med min väg. Jag äter bra, god, hälsosam mat och med tiden rör sig vikten. Och gör den inte det, så vet jag i alla fall att jag äter bra mat.

 

Vem är det som är militant? I min mening är det Livsmedelsverket, som trots ny fakta, nya studier, fortsätter blunda och fortsätter hävda att mättat fett är farligt. Att vi ska basera vår kost på kolhydrater. Allt för att inte tappa ansiktet. När ska de ändra sig??

 

Så här skriver till exempel Livsmedelsverket