Två månader sen jag bloggade igen. Jag känner ofta att jag vill blogga, att det där ska jag skriva om. Ikväll när barnen lagt sig, då ska jag göra det. Men när kvällen kommer så vill jag inte. Då vill jag göra nåt annat, ta det lugnt, chilla, titta på tv. Liksom bara vara, utan några krav. Ja, förutom alla de krav som finns som att tvätta och städa, och andra saker som man både behöver och vill göra, som att träna och träffa vänner. Det har hänt och händer så mycket i mitt liv, så det här med bloggen har verkligen hamnat på sidan om. Och så länge jag inte riktigt känner för att blogga är det nog lika bra att låta bli, annars blir det ändå inte bra.

 

Jag har tänkt på en sak. När jag var med i Expressens LCHF-bilaga så nämnde jag att bloggen betytt så mycket för mig själv i både min viktminskning och livet i stort och framförallt för kosten. Så egentligen borde jag nog börja med det här igen för att få den där extra skjutsen jag behöver. 

 

Jag kan ju berätta för er att ända sen jag flyttade (separerade) för tre månader sen så har jag gått upp fem kilo, och det är kilon som sitter benhårt och som jag hatar... Men så har det varit en hel del negativ stress också och lite sömn. Så jag tror att det har en hel del med det att göra. Jag har tidigare varit noga med inte bara kost utan med hälsa över huvud taget och det där har jag helt lagt undan och det får jag sota för nu. Man får verkligen inte glömma helheten och bara rikta in sig på kosten.

 

Nu när jag sitter och skriver känner jag ändå vad det är skönt att skriva om detta, så kanske det är dags att ta upp bloggen igen. Jag får se lite hur det känns framöver. Jag blir så glad över att jag ser att ni fortfarande tittar in och att det fortfarande finns dom som är intresserad av mig. Puss på er!! ♥

 

Den här bilden är väldigt tydlig på hur det är i livet, tycker ni inte? Man har en vision, en tanke, man ser målet och tycker det kommer gå så lätt. Men utefter vägen händer saker som gör att det inte alls blir lika lätt. Men till slut når vi våra mål ända. Lite visare, klokare och mer ödmjuk för livets tvärkast. Var befinner jag mig? På väg upp ur en av de djupaste dalarna jag någonsin varit i.