Jag är en periodare

Jag har också såna perioder... Jag vet att jag mår så mycket bättre av att äta rätt (modifierad LCHF) men ändå trillar jag dit och äter pasta, ris och andra spannmålsproduktet. Det går bra att äta bröd, grovt sådant, till frukost, och lite av det till lunch. Men blir det till middagen är det kört. Då slutar det med en mer eller mindre sömnlös natt, eftersom blodsockret åker berg-och-dal-bana. Det är inte värt det... Sen har jag förmågan att belöningsäta, tröstäta och äta bara för att jag har tråkigt eller är trött.. Tyvärr blir det då en massa onödigt, som godis/choklad. Speciellt en vecka/månad är jobbigare än de andra att sköta sig - typiskt kvinnlig åkomma.. ;)
Jag vet med mig vilka dagar det brukar strula med maten, och det är de kvällar som ungarna har träningar och aktiviteter och maken jobbar kväll. Då ska det gå fort med middagen och helst vara något som barnen/ungdomarna äter utan protest. Oftast blir det då pasta, eftersom det går fort att laga och alla blir nöjda och glada - alla utom mamman, som då ligger vaken halva natten och har ont i magen och svettas och mår allmänt kass.
Kram Åsa

Så fort det går bra för mig på vågen så äter jag väldigt liberal lchf, smakar på ungens frukt, bröd och godis osv. Men jag blir bättre och bättre på att inte trilla dit. Har ätit lchf i 1,5 år så det går inte så fort ;)

Du & jag verkar vara lika :) Jag har inte heller kännt av piggheten men däremot när jag fuskar så blir jag på dåligt humör & trött. Jag blir trött på mig för oftast när jag har nåt min målvikt så börjar jag fuska - jag har bara 1-2 kg kvar - det är svårt!!

Testa att byta ut belöningar m.m. mot nåt helt annat än godsaker. Alltså inte mat. Nåt annat du gillar. Se en bra film, unna dig en ny fin topp, ett bad, manikyr-kväll med tjejerna (eller med karln). ;) Ska visst vara lättare att byta ut en vana mot en annan än att bara sluta med något.

Kramis

Så är det för mig, precis likadant! Det är därför jag har valt att äta mejerifritt! Annars överäter jag! Och jag kan överäta mycket! Min man kunnat bli förvånad hur mycket jag kunnat stoppa i min lila kropp...mer än honom! Och efter det kommer ångesten...
Förstår dig helt till 100 %! Och vägen är ju lång till det "rätta matlivet"!
Men du kommer att fixa det till slut! Viktigaste att du själv börjar förstå/inse vad är bäst för din kropp! Och tyvärr grädde, cf och yoghurt har inte plats i "våra matliv"... :(
Kramar till dig från mig som är likadan i grund och botten! <3
//Lana

Jag känner också igen mig i det du skriver! Speciellt det här att börja "unna" sig när det går bra. Jag har sista tiden exprimenterat mycket också - bla utesluta mejerier. Men det är tusan inte enkelt! Som mia skriver borde man hitta andra belöningsmetoder än mat, men det måste ju vara något man får effekt av fort.
Jag kommer fortsätta min jakt på balansen, just nu kör jag strikt (på mitt sätt) och ökar på med mkt fett. Det har minskat mitt sötsug och "unna mig"-känslan kommer inte lika ofta. Men hållbart i längden det vet jag inte...

Jag känner oxå igen mig i allt du skriver, speciellt det sorgliga i att behöva utesluta ytterligare goda saker i kosten... Herregud, jag älskar mat och sötsaker, och livet blir så mycket tråkigare när man känner att man måste försaka så mycket :-(
Sen mår jag också bättre utan, men bara att förbjuda sig saker är ju såååå deprimerande!!!

Aha, så det är mejerifritt jag ska köra?! Har också svårt att bli kvitt suget. Märker snabbt att jag mår bättre av äggfrukost än yoghurtfrukost men har inte tänkt på att det är pga mejerierna. Äter dock ofta kall sås baserad på crème fraîche. Vad kan jag ersätta det med?

jadu.....vissa dagar är det en sorg medans andra bara är så bra :)
Största sorgen är nog ost......smör släpper jag inte ;)

Superbra blogg! Har ätit lchf sedan januari och är också en periodare som du uttryckte det. Jag har själv haft en vecka nu där jag tappade allt! Bröd pizza chips allt. Då var det så skönt att läsa ditt inlägg! Alla andra skriver alltid "uteslut det här" "sluta belöningsät" och verkar vara nå jäkla superkvinnor som redan tappat känslan för hur det är att fortfarande vänja sig vid ett nytt matliv med sorg över att behöva utesluta ännu en grej när det inte funkar trots att man gett upp vad som ibland känns som hela livet. Jag kände heller aldrig att jag blev pigg av LCHF men känner hur dåligt jag mår när jag fuskar och hur trött man blir. Men det värsta för mig är att lära mig leva med den nya mättnadskänslan. Att inte bli proppmätt. Utan osugen. Har nästan ständigt en vilja att äta mer. Men det jag accepterat är att det måste få ta tid. Det går längre och längre mellan "perioderna" och jag vågar testa mer alternativ, som mejerifritt. Det mest fantastiska är att jag gått från att se LCHF som en metod, ännu en korttidslösning för att gå ner i vikt, till att inse att det är såhär jag vill leva. Och har det tagit 25 år av socker att bli såhär så kan det få ta några år att funka utan.

Tack än en gång för all inspiration och för att du delar med dig av motgångar likaväl som framgångar!!