Ja, vad hände med den? Jodå, jag har både vägt mig och mätt mig. Men jag har ingen lust att redovisa resultaten. För mars var en jättedålig månad för mig och ledde till att jag gick upp det jag gått ner, både i vikt och mått. Känns skittråkigt, men jag vet ju varför.

 

Jag hamnade helt snett i träningen och kom av mig helt av att vara hemma och vabba en vecka, en vecka i fjällen och sen vara gräsänkling, ensam med barnen och med en hemsk PMS. Då hamnade jag också för snett med maten för att kunna gå ner i vikt. 

 

Jag började med nya p-piller för ett par månader sen, och jag tror de är en stor bov. Jag har fått ett väldigt humör (värre än vanligt) och har inte känt igen mig själv riktigt. Så jag tror nästan jag ska sluta med dom. Det är inte roligt att vara arg hela tiden...

 

En annan anledning är nog också att jag blev lite stressad av att försöka gå ner i vikt. Jag ville prestera, trots att mitt mål är att gå ner 5 kg under det här året. Jag har alltså ett helt år på mig. MEN, jag ska till Spanien i maj och hade en liten önskan om att ha gått ner dom kilona till dess redan. Jag reser med min kör, och när jag nämnde att jag ville gå ner 5 kg innan vi åkte fick jag kommentaren att det var väl inte så svårt, det var ju TRE månader kvar. Med min kropp är det en stor prestation och jag blev stressad av att höra att det inte borde vara några problem.

 

Så nu sitter jag här, med bara en månad kvar till avresa, och fortfarande med 5 kg att bli av med. Jaa... när ska jag lära mig? Jag jagar och jagar, men sätter krokben för mig själv hela tiden...

 

Nu försöker jag hitta motivationen till att komma igång med träning, och köra strikt LCHF, gärna mejerifritt, för då mår jag som bäst. Men det är svårt ibland!

Jag har varit lite frånvarande från bloggen. Det har varit färre inlägg och jag vet inte om det har skinit igenom på de inlägg jag har skrivit. Jag har försökt uppdatera bloggen så mycket jag orkat. Men jag har inte varit så uppåt sista tiden. Snarare rätt nere. Och det under en lite längre period än vanligt också. Det har varit jobbigt, och det slår också igenom på maten, vilket naturligtvis gör mig ännu mer nere. Den onda spiralen liksom. Även om jag äter LCHF, så kan det bli för mycket av det goda ibland, och det har det blivit nu. Jag känner mig såå tjock och plufsig. Och jag har känt att blogg och viktminskning får stå tillbaka, för att liksom bara orka med det viktigaste.

 

Jag har försökt hämta inspiration både här och där, mest Instagram, men när man inte är mottaglig går det inte. Det går liksom inte att tvinga sig själv. Det är först när jag känner mig överens med mig själv och jag känner att "nu är det nog" som jag kan ta tag i saker. Och det hände i morse, i duschen! Helt plötsligt kände jag att NU ÄR DET NOG! Så jag bestämde mig för att äta renare mat några dagar, och rivstartade med en äggmjölk till frukost på jobbet!

 

 

...så därför har det inte blivit något bloggande på slutet. Har varit helt under isen den här veckan. Jag har varit sjukt hungrig dagtid och trött och haft ont i huvet. (idag bättre) Och på kvällarna har jag satt i mig hur mycket som helst. Jag har/haft ägglossning och jag börjar skönja ett mönster. Jag blir hur svullen och tjock som helst och det sätter sig på humöret direkt! Ja inte bara det, hormonerna också. Och då hjälper bara mat... eller mat, snarare godsaker. Jag håller mig till sånt som kan räknas in till LCHF, men mängderna... ujuj... blir ingen rolig månadsvägning denna gång...

 

Bilden nedan får symbolisera de senaste dagarna... Nu sitter jag i alla fall med en kopp te och med fötterna i ett fotbad, och datorn i knät. Jag orkar inte äta mer idag, så det fick räcka med te nu. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag undrar om det blir bättre genom att sluta med preventivmedel helt? För det här är sjukt jobbigt... Inte för att det bara har med hormonerna att göra, det finns vissa andra anledningar också, men ändå...

 

 

Hej alla glada!! Hoppas ni har och har haft en fin lördag!! Här har det varit väldigt blandat väder, snöfall, blåst och solsken. Och nu snöar det igen. Jag hann i alla fall med att ta en promenad medans det var uppehåll och fick till och med lite sol på mig. Det behövde jag efter att ha varit inomhus en vecka.

 

Jag börjar med att bjuda på några bilder från den fina blombukett som står på vårt köksbord. blommar för fullt och doftar väldigt gott! En present till maken från mina föräldrar.

 

Imorse vägde jag mig igen, och den visade på en ännu högre siffra än igår! Fasen vad less jag blev! Och nu har jag bestämt mig för att det är slut på att låta vågen bestämma hur jag ska känna det! Den bestämmer inte om jag känner mig smal eller tjock, glad eller ledsen! Så nu har jag ställt undan den! Bara intill i bastun än så länge, funkar inte det får maken gömma undan den. Jag har gjort så förut en gång men klarade mig inte så länge.

 

Jag kommer att fortsätta försöka gå ner i vikt. Och jag kommer att fortstätta väga mig, men inte i tid och otid som jag gör nu, ibland flera gånger om dagen. Men jag har inte bestämt mig för om det blir en gång i veckan eller en gång i månaden. Det får jag se. Men min tanke är att jag ska skriva upp månadsresultaten här i bloggen. Jag väger och mäter mig den första varje månad. Började första januari. Tror inte jag delgett er det första resultatet, men då får det bli senare.

 

Så här tomt är det där vågen stått. Nu bara damm...

 

Just nu känner jag mig så ledsen. Jag läser inlägg av en som är sockerberoende. Och jag blir ledsen. Både för hennes skull och för min egen. Och på hur jävla mycket dåligt jag mått på grund av det. Vilket slöseri. Med liv. Med ork. Med tid. Med hälsa. Med pengar. Med allting. Fy fan...

 

Jag säger bara en sak... Kritisera mig ALDRIG för mitt kostval. Utan LCHF hade jag varit en annan människa idag. En människa lika ledsen som för några år sedan...

 

Ibland blir jag så less! På allt!! Den här dan har varit en sån dag, ända fram till middagen.

 

Jag struntade i att åka och träna i morse då jag hade lite ont i halsen och kände mig allmänt trött. Så långt allt väl... (bara jag tar igen det passet nån gång)

 

Sen fick jag värsta attacken av klåda på hela kroppen efter duschen. Främst ben och armar. Jag sprang omkring och försökte göra mig klar själv och hjälpa barnen. Men till slut klarade jag inte mer utan gick och stängde in mig i sovrummet och lade mig i lugn och ro i sängen och väntade på att det skulle gå över. 

 

Jag har verkligen NOLL tålamod när klådan sätter in, och man ska helst inte prata med mig över huvud taget. Det är rent ut sagt SKITJOBBIGT!! 

 

Efter att ha legat en kvart kanske så lugnade det ner sig, men inte helt, så jag gick och tog ännu mer tabletter. 

 

Jag brukar klara av Tavegyl, men idag var första gången jag tog två stycken så jag har känt mig loj i kroppen hela dagen... Loj och trött och oinspirerad. Hoppas morgondagen blir bättre!

 

Sådär, nu har jag gnällt klart... Vad som gjorde dagen bättre berättar jag om senare! :-)

 

 

Har ju känt mig lite sådär ett par dar. Jag har inte tränat sen i lördags. Min morgonträning i tisdags blev inställd på grund av att det blev struligt med bilarna den dan. Och jag är likadan jämt, hoppar jag träning har jag jättesvårt att komma tillbaka. Och igår kväll när jag hade chans att träna åkte jag och shoppade i stället. Fast det är ju viktigt det också... ;-) Och torsdag morgon är ju också egentligen en träningstid, men jag hoppade det också, vaknade med ett sådär morgonhumör.

 

Men nu! Nu känner jag mig glad igen! Attans att jag inte åkte och tränade, men skit samma! Gjort är gjort, nu har jag träningslust och levnadslust och jobblust igen! Här ska jobbas så tangenterna blöder! :-)

 

Önskar er en riktigt bra dag! Kramar till er alla! ♥

 

Det har varit en sån där dag... när inget går ens väg.

Jag hade massor att göra på jobbet och har känt mig stressad samtidigt som jag hade svårt att fokusera. Hade inget flyt helt enkelt. Så vid arbetsdagens slut var jag trött, hungrig och hade en begynnande huvudvärk. Och inte den minsta lust till att handla och laga mat.

Handla var vi tvungen att göra i alla fall, det började sina i kylskåpet. Vi köpte butiksgjord pölsa till mannen och barnen och jag köpte grillade tjocka revben till mig själv. Jag tänkte på kolhydraterna där, men med tanke på den korta innehållsförteckningen på pölsan och på den jättelånga på revbenen gjorde jag kanske fel val.... Herregud vad det är mycket tillsatser i den där färdiggrillade maten...

Efter maten njöt jag av en stor sked jordnötssmör och sen satte jag fart mot en chokladkaka i skåpet... Tror ni förstår själv att det blev ganska många bitar ikväll... Men jaja, det är väl ingen fara det, det händer ju inte varje dag nu för tiden :-)

 

Brukar ni avlägga nyårslöften? Inte jag, det brukar ju inte gå att hålla dom i alla fall. Men i år har jag funderat lite. Jag har kommit fram till att jag har fyra olika mål för det hår året.

Det här känns som realistiska mål, som jag borde klara av. Då krävs att jag tänker lite mer på vad/när/hur ofta jag stoppar i mig mat, och att jag tränar regelbundet. Så der är verkligen inget som kommer att gå av sig själv, men jag hoppas och tror att jag kan klara av det.

Har ni satt upp några nyårslöften eller mål för er? 

Jag har haft ont i huvet i flera dagar och det är inte likt mig. Har fått äta alvedon och imorse var det inte alls roligt. Känner att det smyger sig på nu också. Vet inte riktigt vad det beror på. Jag har tre teorier.

 

1. Det cirkulerar många förkylningar nu, kan det vara min variant på förkylning? Blir i princip aldrig sjuk, men kan bli lite hängig ibland.

 

2. Vätskebrist. Jag har svettats rätt rejält när jag varit i väg med familjen och åkt längdskidor och burit barn i backen. Och jag vet att jag är dålig på att dricka i vanliga fall, även när jag tränat. Jag blir liksom aldrig törstig.

 

3. Kolhydratsbakis. Det har blivit mer kolhydrater än vanligt nu den senaste tiden. Även om jag inte "fuskat" helt innehåller all lax, sill och framförallt chokladen en hel del socker. Som jag inte är van att äta. Många säger att de blir "bakis" av att äta kolhydrater när de äter LCHF.

 

Så vad kan det vara? Inte vet jag, troligen en kombination av alla tre. Jag tog resorb tidigare idag ifall det kunde vara vätskebrist. Och kolhydraterna ska jag dra ner på när det nya året kommer. Men först är det ju nyår! ;-)

 

Jag har ju ätit LCHF rätt länge, men för ett år sen tog jag ett nytag och har sen inte lämnat den vägen. Så igår var det dags för 1-årsvägning. Och vad tror ni resultatet blev då?

 

Ja, i vikt räknat exakt 12,2 kg. I cm runt magen, buken, 10 cm. Några andra mått tog jag inte då för ett år sedan.

 

På bilden nedan är de övre bilderna från igår, och de undra bilderna är från februari, då jag redan gått ner 4-5 kg. Jag tog tyvärr inga bilder från början.

  

pJag känner mig trött och sliten dag ut och dag in känns det som... Tydligen märks det på jobbet också där det är en del som undrat hur det är och att jag ser trött ut. Mitt röda svullna öga hjälper inte direkt till. Det känns som att jag skulle behöva skratta lite. Även om jag har underbara arbetskamrater som får mig att skratta på dagarna räcker det inte riktigt till. Ibland känns livet som en enda kamp. Svårt att få ihop livet, tiden, allt jag vill göra, och en harmonisk familj på det. En omöjlig ekvation!

Är det det här som kallas vinterdepression kanske?

Utdrag från NE:

Det där är ju inga symptom jag vill ha...

Men jag har beställt D-vitamin som jag får vilken dag som helst, och då får jag se om det blir någon skillnad, hoppas det!

Mer om D-vitamin och D-vitaminbrist kan du läsa om HÄR.

Tankarna snurrar. Jag går en ledarskapsutbildning och det är mycket att tänka på. Jag lär mig väldigt mycket, om mig själv, och andra, och jag tycker det är en bra kurs. Idag kom det fram både bra och dåliga saker som jag måste fundera lite på. Min egen självbild och den som andra uppfattar om mig skiljde sig åt ganska mycket...

För övrigt verkar jag vara inne i en "sån där" period när det är lätt att saker går fel. Dvs mat... Eller maten är det inget fel på, bara vad jag stoppar i mig emellan måltiderna... jag har tydligen gått och blivit lite FÖR förtjust i choklad igen...

 

Jag har ett litet problem. Jag orkar ju inte riktigt fokusera på viktnedgång nu. Utan kör på som jag gör med LCHF som inkluderar goda bakverk osv. Försöker ju träna och äta bra ändå så att jag ska må bra, men just viktnedgång får stå åt sidan. Och det känns ju rätt bra ändå.

 

MEN. Jag ska på en fest i början av december. En stor personalfest med flera hundra anmälda. Och då vill jag ju naturligtvis ha en snygg klänning på mig. Jag har beställt en glittrig klänning som jag blev kär i så fort jag såg den, men betvivlar att jag kan ha den. Så det vore ju väldigt fint om jag kunde gå ner sisådär 4-5 kilo på en månad... minst... ;-) (tyvärr följde inte den kroppen med beställningen)

 

 

 

 

Ge upp bloggen, ge upp instagram och strunta i allt....

 

Idag har jag försökt hämta lite inspiration. Läst lite på bloggar, varit aktiv på instagram och blivit inspirerad. Och nu känns det bättre. Jag har fått många nya följare på instagram den sista tiden och nu börjar jag känna mig på banan igen! Det känns så bra att få inspiration från er, och att få ge inspiration, så det ska jag fortsätta med!

 

Fokus för mig har flyttats från att mest titta på viktminskning till att må bra i stället. Det gör inget om jag står still i vikt. Jag orkar för tillfället inte äta så strikt LCHF, utan fortsätter med min livsstilsvariant. Självklart LCHF, men som inkluderar lite bakning, lite rotfrukter, lite choklad och sånt som inte tillhör strikt LCHF. Jag vill naturligtvis inte gå upp i vikt, men jag har haft lite svårt att hitta glädje sista tiden för att jag jämt är så uppbokad och stressad. Jag vill må bra och vill ha lite mer tid till familj, men även att inte ha all tid uppbokad. Jag vill ha tid till att läsa en bok, att inte göra någonting ibland. Tyvärr har det också lett till att jag tränat mycket mindre. Men jag hoppas hitta tillbaka till träningslusten också bara jag känner mig mindre stressad.

 

Ni som läser bloggen (och de som följer mig på Instagram) ger mig så mycket och jag blir så glad varje gång någon tar sig tiden att kommentera, så gärna mer sånt! ;-) Och vill ni följa mig på Instagram heter jag vardagsliv_med_lchf, och så finns ju Facebooksidan också.

 

 

Jag har känt mig helt ur form! Skitjobbigt... Ända sen i helgen faktiskt. Beror till stor del på tidsbrist och sömnbrist. Tränade förra tisdagen och sen har jag inte haft tid.

 

Efter festen på fredagen ägnade jag de lediga stunderna åt att läsa boken jag skulle ha läst innan utbildningen jag åkte på i tisdags. Fullspäckat schema på kursen, mycket god, mat, tre glas vin och ingen sömn... Kom hem på onsdagen, maken bortrest så jag hade fullt sjå med barnen den kvällen. (äldsta hade kör, jag handlade mat osv).

 

Och torsdag morgon, när jag var ensam med barnen, började vi bråka och jag kände mig hemsk efteråt. Men då flexade jag ut tidigt och hämtade barnen och så hade vi soffmys med Barbiefilm och det kändes underbart! (plus att de fick lite presenter....;-)) Sen var det ridskola på kvällen.

 

Men igår bestämde jag mig för att det får vara nog och skötte maten. Och tränade! Fast det gick jättedåligt... Men jag åkte iaf dit! Det är huvudsaken... *klapp på axeln*

 

 

...när man bara är less på allt...

 

Idag kändes det som att "Nä, nu ger jag upp det här". Varför ska jag hela tiden göra allt jag kan för att äta hälsosamt och träna? Varför ska inte jag också "äta allt" och "njuta av livet"? Varför ska inte jag äta choklad, kakor och pizza och mackor? Jag ÄLSKAR ju att äta dom sakerna!! Jag vill äta en massa godsaker!! Jag har inte ork att alltid tänka på vad jag stoppar i mig och hitta tid för träning.

 

JAG HAR INTE TID! JAG ORKAR INTE! Jag vill titta på tv och äta glass och chokladpraliner...

 

 

Alla har vi väl såna dagar...

 

MEN, jag vet vad som händer om jag ger efter för dom här tankarna. Jag kommer att njuta ett par sekunder när jag känner smaken i munnen. Men sedan blir jag äcklad, skamsen och inser att det inte alls var särskilt gott. Och känner mig ännu mer nere...

 

Och så dom fysiska biverkningarna, jag blir uppsvälld i magen, bubblig, gasig, springa på toa (i bästa fall, om jag inte blir förstoppad i stället). Och sötsuget kommer vara jättestort och vara jättesvårt att stå emot.

 

Så är det värt det? NEJ! Verkligen inte!! Men det hindrar inte att tankarna kan komma över mig ibland i alla fall.

 

Vad är det som har utlöst de här tankarna då? Antagligen en kombination av att jag åt för mycket efterrätt i lördags och yoghurt till lunch igår i kombination med att jag har svårt att hinna med allt jag vill.

 

Jag vill träna, men har svårt att få ihop det med resten av familjen. Det är ju fortfarande så att mat ska lagas, hus ska städas, tvätten tvättas, barnen ska få sitt. Nu påstår jag inte att det allt står och faller med mig, absolut inte! Men vardagen är ju som den är. Det finns aldrig tillräckligt med tid för allt man vill göra. Och det ger mig också dåligt samvete när jag sätter mig själv före barnen...

 

Det som hjälper mig hålla min kost är just det att jag inte gör några avsteg. Jag äter LCHF. Hela tiden. De små avsteg jag gör, gör jag med "tillåten" mat. Jag känner min kropp ganska bra vid det här laget och känner mina gränser.  

 

Så vad gör jag då en sån här gång? Jag försöker att inte gräva ner mig utan i stället äta bra mat som får mig på banan igen. Riktig mat. Som gör mig mätt. Utan socker. Utan snabb kolhydrater. Så sötsuget försvinner.

 

 

Hur gör ni såna här gånger?

Måste tipsa om en till sak idag. En bra artikel på Aftonbladet om Åse Falkman Fredriksson som har bloggen 56kilo.se. I artikeln berättar hon om sitt val med lågkolhydratkost och hur hon pratar med sina barn om kost och hälsa och sitt eget val.

 

Jag pratar på samma sätt med mina barn. Jag har berättat att jag inte äter socker, pasta, bröd och sånt för att min kropp inte mår bra av det och att min mage inte mår bra av det. Att jag äter mat som är nyttig för kroppen och för att jag mår bra av det. Jag pratar aldrig om att jag gör det för att gå ner i vikt, att jag är tjock eller något sånt. Däremot när jag började med LCHF pratade jag om min mage som fortfarande var stor efter graviditeten och att den mat jag åt skulle hjälpa mig att få magen att bli mindre igen.

 

Jag pratar med dom om mat som är nyttig och mat som är onyttig. Vad som är bra för kroppen för att man ska orka med att göra det man vill och att det som är onyttigt kan man äta ibland. Som på lördagar eller på kalas. De vet att man inte ska äta så mycket socker och att det är bättre att äta riktig mat i stället för bröd eller flingor och liknande.

 

På det sättet vill jag ge dom en bra grund att stå på när det sedan kommer till att göra egna val gällande mat. Jag vill göra det jag kan för att de ska få växa upp med kunskaper om en hälsosam livsstil. Däremot är de ju barn och håller inte alltid med mig... ;-)

 

Hela artikeln kan du läsa här.